När man saknar sina blodsband

För det mesta är jag tillfredsställd med mitt liv. Jag trivs, och det finns förstås några väldigt speciella faktorer som skapar denna trivsamhet. Men när jag känner att en faktor fattas mig och framförallt behöver kärlek gör det ont. Jag vet att denna faktor alltid varit en livskämpe, klarat sig själv med sin ödmjukhet, sitt lugn och sin trygghet i sig själv. Därför tvekar jag inte en sekund på att han kommer fortsätta stå stadigt med båda fötterna på jorden. Men jag vill att han ska komma hem, jag vill se honom leva, se att han kommer fortsätta leva.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0