En natt, en längtan, ett du
När jag såg hur du försvann in i drömmen,
märkte jag hur tungt du andades, tungt, men ändå tyst.
Jag kröp närmare för att känna dina andetag.
Det var skönt när din andning försiktigt smekte min hy.
Jag kollade på dig, du sov.
Jag tänkte på hur du är en del av min själ.
Hur du finns i mitt djupaste, inneresta, det där som ingen annan riktigt kommer åt.
Du slutade andas, jag kröp närmare för att försäkra mig om att du levde.
Det gjorde du. Jag lyssnade på ditt hjärta, dunk, dunk, dunk.
Du slutade andas igen, jag kröp ännu närmre.
Och kände hur du finns under skinet på mig.
För på dig vill jag inte bara lyssna, jag vill förstå.
Jag vill plåstra om dina sår och göra dig lycklig.
För, för mig är jag ett du.
Kommentarer
Postat av: Lillan
Du är som mitt antidepressiva. När ångesten tränger sig på och hotar att spränga mitt hjärta så står du bara där framför mig och sätter stopp. Du får mig att tänka på socker när allt svider som salt i ett öppet, blödande sår. Alla borde ha någon så som jag har dig, goni. Jag älskar dig.
Trackback
